Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LEDAMOTSKAP I SVENSKA AKADEMIEN 531
Vi behöfva nu en skald, och hvem som
förtjänar detta hedersnamn kan ingen bättre än du
bedöma.»
Vid valet den 18 mars 1875 utsågs som
bekant professorn vid Karolinska institutet Anders
Anderson. Under sin Lundatid hade denne
tillhört Talis Qualis’ krets och gjort sig känd mest
som utmärkt • tillfällighetsskald. Han undanbad
sig först kallelsen, men öfvertalades af Hamilton
kvarstå,* hvarför det dröjde, innan valet blef allmänt
kändt.
Detta val väckte mycken öfverraskning, helst
Andersons skaldegåfva — utom för äldre
lundensare— var jämförelsevis okänd och hans
anspråkslöshet att ej vilja mottaga valet därför ock lätt
förklarlig. **
Två år senare, då platsen efter Talis Qualis
blef ledig, var timmen slagen. Rydberg hade under
tiden offentliggjort ej blott sina »Romerske kejsare
* Bref till Böttiger, i Kongl. Biblioteket.
** Bland den upsaliensiska ungdomen minnes jag särskildt,
att valet slog ned som en bomb. En afton i Historiska
föreningen, kort efter att det ägt rum, blef en af Svenska
Akademiens ledamöter, Svedelius, interpellerad på skärpen af en
ung, kraftig vilja — nu en framstående man i staten — huru
Akademien kunnat invälja en professor i barnförlossningskonst,
hvilken ingen människa hört talas om som vitter författare.
Gubben Svedelius, hvilken tydligen varit beredd på att bli
utfrågad härom, tog då fram ur fickan och uppläste Andersons
vackra dikt »Arbetarens visa». De unge studenterne kände sig
icke riktigt öfvertygade, utan menade, att Viktor Rydberg
i allt fall skrifvit mera betydande ting, om än icke på vers!
(Han hade som bekant då ännu icke framträdt som skald
under eget namn med några dikter.) Härpå svarade Svedelius,
att Rydbergs språkrensning enligt Rydqvists åsikt gick för
långt, och, tillade han med sin breda humor, man kunde väl
icke begära, att Akademien skulle invälja en författare, som
kallade den Heliga jungfrun för: »ungmön Maria».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
