Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 ö
VIKTOR RYDBERG
Och Rydberg slog ett slag för sin egen
språkrensning, som ban väl visste ej var allom i
akademien behaglig, samt slöt försvaret för sin ståndpunkt
med de ofvan redan anförda orden:
»Skaldegåfvan ålägger den, som benådats med henne,
många dyra förpliktelser, och bland dem är den att freda
modersmålets ordskatt, återlifva sinnet för uttryckets
bildliga friskhet och värna om de formernas fina skiftningar,
hvilka den odlade känslan, om än icke hvardagslifvets
värf kräfver.»
o 9 #
A Akademiens vägnar hälsade Ljunggren
honom välkommen till den plats, som förut
innehafts af tänkare och skalder; liksom dess förste
innehafvare — Leopold — förenade Rydberg tänkaren
och skalden i en person. Hälsningen betonade
särskildt Rydbergs hänförelse för sanningens sökande
och att hvarje hans verk bure den pröfvande tankens
och den lefvande öfvertvgelsens stämpel. Därför
misstänkte ingen, ej ens motståndaren, hans
ärlighet eller att ban kämpade för segern, icke för saken.
Och när Ljunggren talade om att Rydberg icke
dragit i betänkande att någon gång ställa själfva
skönheten i sanningens sold och göra den harmlösa
dikten till »ett klingande kastspjut» i hennes hand,
så gick liksom på signal en susning af bifall genom
den tättpackade åhörareskaran å Stora Rörssalen.
Det var icke utan alt Rydberg fruktade, det
hans uttalanden om den politiska poesien och
särskildt den röda tråd, som lopp igenom dem, skulle
vara den förnäma och akademiska åhörarekretsen
något misshaglig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
