Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G2l*.
VIKTOR RYDBERG
för konstens utveckling, såsom den mark, hvarur
konstens träd hämtar ny kraft, den bästa
mot-verkan mot ålderdomssvaghet i konsten, när denna blott
lefver på att kopiera töckenartade minnesbilder och adlar
detta med namnet idealism i stället för att det rätta
namnet vore schematism.
Men naturefterbildningar gjorde icke ensam konsten
till konst, utan därtill kräfdes äfven stil, det vill — som
Kirchmann definierat det — säga sammanfattningen
af de moment, som få sin bestämmelse genom
konstnärens egen personlighet.
En naturtrogen konstnär utan stil vore en fotograf
som tagit miste om sin bestämmelse.
»Konsten bör i öfrigt vara en allmännelig kyrka, i
hvilken alla dess riktningar kunna tjäna i frid och
endräkt samma gudomliga ästetik, som genomtränger
världsalltet och har sitt eko i mänsklig skönhetsträngtan. I
den heliga grafvens kyrka i Jerusalem händer, att
slagsmål uppstå mellan grekisk-ortodoxa och romerska
katoliker. I konstens tempel borde råda fred. Där finnes
altaren för alla konstbekännelser.»
Ftydberg karakteriserar härefter idealism och
realism, schematism och naturalism.
Han uppträder här mot den naturalistiska ästetiken.
Hade den rätt, så finge konsten blott galgenfrist intill
dess fotografien mäktat fixera naturens dagrar, skuggor
och färger.
Naturalismen hvilade på ett missförstånd af konstens
väsen, men vore att föredraga framför så väl den
falska idealism, som bör heta schematism, som framför
den falska idealism, hvilken vill försköna det yttre genom
att förfalska det, icke genom att gifva det dess bästa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
