Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G2l*.
VIKTOR RYDBERG
den därmed en bestämmelse, som ej minst frihetens
vänner bort vara angelägne att skydda. Ty
jurymän kunna eljes lätt varda maktens slafvar —
regeringsmaktens eller folkopinionens. Skydd
häremot är desto viktigare som jurymännen ej hafva
tillfälle motivera sin dom, utan blott få svara ja
eller nej.
I detta fall torde emellertid knappt tvifvel råda
om att Viktor Rydberg fällde. Detta måste antagas,
icke på grund af hvad som skvallrats ur juryn —
ty den som har så liten aktning för sin tysthetsed,
att han bryter den, kan ock tala osanning — icke
heller därför att Branting, såsom ban själf skref,
valt sin tredjedel i juryn bland personer, hvilkas
votum i en sådan principfråga »var höjdt öfver
allt tvifvel» — och som alltså ansetts oemottaglige
för den argumentation som tillhör
»öfverläggningen» —, utan dels därför att anteckningar bland
Rydbergs papper tyda på alt han fann artikeln i
fråga skyldig, dels därför att detta stämmer med
bela hans åskådning.
Rydberg ansåg — det tror jag mig veta — att
»det var ett elände, att alla dessa religionsmål
väckts», särskildt med hänsyn till det barbariska
fängelsestraffet, men att, då nu åtal engång ägt
rum, hans samvete som domare bjöde honom fälla,
så mycket mer som återupptäckandet på trots
af en redan dömd uppsats icke kunde anses
innebära någon förmildrande omständighet.
Hans motivering var byggd på den åsikt, som
kommit till uttryck i 1887 års förslag till
tryckfrihetslag, hvilket i denna punkt ej mött motstånd,
nämligen att man borde skydda hvarje gudsföre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
