Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIKTNING 1888 — 9 0
G89
o
Ar 1890 tillkom sålunda ett stort poem,
Grubblaren, författadt under sommarvistelsen på Bångsbo
och tillägnadt Rydbergs förtrogne vän Johan
Nordenfalk.
Det förefaller mig som 0111 Rydberg någon dag
bläddrat i sin gamla »Flora» och stannat vid poemet
Vemodet, dikten med den något lätta inledningen
om en ungmö, som nattetid träder in i skaldens
rum, och med det panteistiska slutet om
världsvemodet såsom den altarflamma, med hvilken hans
eget jag vill smälta samman.
Den dikten gaf, som förut antydts, kla ven till
Grubblaren, och flere dess strofer gå här igen, men
adlade ocli fördjupade genom skaldens samtida
filosofiska studier. Grubblaren betecknar tillika
en fortsättning ocli en afslutning på Rydbergs
frågodikter: Hvadan och hvarthän? Tomten, Antinous,
men här är problemet ställdt djupare. Det är å
ena sidan den exakta vetenskapens, erfarenhetens
målsman och å andra sidan den gudahängifna
trons; det är Baco och Paulus, det är tvifvel och
tro, det är skapartanken, skaparkärlekens mäktiga
dömeklocka, det är orsaksvägens medusalika, kalla
naturnödvändighet, ödet, som i Grubblarens
tankevärld — det vill säga i skaldens egen — strida om
väldet.
Af alla Rydbergs dikter är denna mest besläktad
med den stora tyska tankedikt, som pröfvat hans
öfversättarkonst halftannat årtionde tidigare. Själfva
diktens grundspörsmål återfinna vi i dialogen mellan
Faust och Margareta, och det hvilar öfver poemet
i dess helhet något af stämningen från
Faust-monologen; slutet — då påskmorgonen ringes in
44. — V. Rydberg. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
