Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAPENSMEDEN
691
Med dessa undertitlar har Rydberg velat
betona, att han »icke åsyftat skrifva en historisk
roman, utan något annat och behöfligare».
Ty ställer man på Vapensmeden krafven att
vara en genomförd roman och en rent historisk
skildring, är det visserligen lätt att framställa
anmärkningar. Det gäller onekligen om denna bok,
hvad som Rydberg med orätt yttrat om Siste
athenaren, att ban »icke försökt konstnärlig
konstruktion och gruppering». I förra och senare
afdelningarna at berättelsen uppträda delvis olika figurer;
man kan icke gärna tala om någon poetisk
»ekonomi», och händelseutvecklingen, på hvilken
Rydberg i sina äldre romaner nedlade så stor omsorg
och så mycken skicklighet, är här onekligen
behandlad mycket lättvindigt; i förra afdelningen
tilldrager sig föga, under det att däremot mot slutet
händelserna hopträngas.
Men romanen utgjorde blott en ram för en
följd poetiska taflor, växlande med formsköna
dikter och djuptänkta sanningar. Ej minst de
senare. För att få säga dem, valde Rydberg nu
som förut en gången tids dräkt.
Man har orätt, om man uppfattar Vapensmeden
såsom någon tendensskrift i fråga 0111
reformationens förhållande till den gamla katolska läran
eller anser, att Rydberg härvidlag skulle velat
»upphöja en döende kultur på bekostnad af en ny»
eller alt de ljusare personligheterna skulle vara
förlagda till den katolska kyrkan eller till gränsen
mellan denna och reformationen, under det denna
senare endast vore representerad af bokens mörke
ligur, Lars Gudmundsson, hvilken i parentes sagdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
