Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PERSONLIGA FÖRHÅLLANDEN
729
Detta arbete upptager fyra af veckans sju dagar.
Sällan förflyter ett sådant sjutal utan kallelser till
sammankomster, somliga behöfliga, andra onödiga. Till den
senare kategorien är jag tvungen att räkna så många
som möjligt. Under tiden hopa sig ankomna bref. Jag
är den eländigaste och ovilligaste brefskrifvare i världen,
och ett så långt bref som det du nu får från mig har
väl under de sistförflutna åren ingen nödgats af mig att
genomögna. De flesta brefven förblifva obesvarade, ehuru
min hustru ofta tager sig saken an och söker lindra
bördan. Men brefven äro icke det värsta. Kreti och
pleti skicka mig manuskriptluntor på vers och prosa att
genomläsa och bedöma. Luntorna åtföljas stundom af
bref, som låta förstå, att författarens eller, oftast,
författarinnans öde beror af domen. Någon gång skrämma
cle mig också med utsikten, att de skola komma till
Djursholm och i egenskap af gäster mottaga domen under
mitt tak. Kunde jag då blott fälla en uppmuntrande
dom! Men det händer sällan, ehuru jag så gärna ville
det, och jag känner liksom tandvärk i själen, när min
kritik måste bita bort deras förhoppningar. Affattar jag
domen i de mildast möjliga ordalag och sätter en ros i
det torra tornet, händer det, att rosen, men icke tornet,
uppvisas för allmänheten. Så har det tilldragit sig, att
en filosofie doktor, hvars ofantliga diktlunta jag måste
genomgå och kassera, poem för poem, med undantag
för ett par, tillkännagaf i en tidning, att jag hade kallat
några af dessa poem »sublima», medan jag hade sagt,
att ämnet, som de behandlade, var sublimt.
. 0
Äfven sällskapslifvet tager sin tid, ehuru jag flyttade
till Djursholm i den dumma förhoppningen att där kunna
lefva ett för öfrigt icke psykologiskt gagneligt eremitlif.
Jag älskar ensamheten och skulle göra det, äfven om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
