Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7r,4 VIKTOR RYDBERG
»Alltifrån min första ungdom har jag läst edra skrifter
om och om igen, och att de lämnat intryck efter sig,
därom vittnar nog åtskilligt i mina verser.
En alldeles särskild och egendomlig glädje har jag
under senare år haft af era mytologiska undersökningar.
Jag har genomvandrat de stora volymerna med samma
njutning som vore det ett poem, och jag har liksom på
trons väg blifvit en entusiastisk anhängare af er
åskådning. Den är för storartad och vacker att icke vara
sann.»
En tredje bekant ocb aktad skriftställare på
det litteraturkritiska området, som Rydberg vid ett
tillfälle visat en vänlighet, skrifver:
»Jag vet, att er handtryckning, ert tillrop — att allt
detta legat som en inre värmekälla inom mig allt sedan
dess. — — — Tyck gärna, att jag är barnslig, men
hvad ni är lycklig, som kan göra människor så glada!»
Också kunde Rydberg lägga i dagen sin
sympati på det mest älskvärda sätt. Han får t. ex.
en dag höra, att en ung skald, som nyss gifvit ut
en diktsamling, går sorgbunden. Sedan denne
nämligen läst en annan ung diktares sånger, anser
ban sig duga till ingenting. Rydberg skrifver då
till denne andre och beder honom, »ifall ban tycker
sig med godt samvete kunna göra det», sätta sitt
namn vid sidan af Rydbergs och en tredje god
väns och i ett bref till den nedstämde uttrycka
glädjen öfver att vår litteraturskatt blifvit riktad
med sådana dikter som hans och sill hopp att
ban skall skänka flere lika ädla och friska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
