Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7r,4
VIKTOR RYDBERG
Och till Borchsenius skrifver han:
»Lefve pojkarne! Och må så få ibland dem som
möjligt utveckla sig till slike filistrer, som möta oss i
hvarje gathörn under andra hälften af det innevarande
århundradet! Det är min hjärtliga önskan.»
Då en bekant till honom meddelar, att en hans
rikt begåfvade son, hvilken befunnit sig i en svår
jäsningsperiod, mottagit djupt intryck af Rydbergs
dikter och härför välsignar och tackar denne, svarar
Rydberg:
»Innerligt tackar jag dig för hvad du skref om
nittonåringen. En mer hugnande underrättelse kunde du
aldrig hafva gifvit mig. Vi hafva då någonting andligen
befryndadt, han och jag, och har den äldre fränden
kunnat gifva den yngre ett enda intryck af betydelse för
utvecklingen af hans rika anlag, så bör han, den äldre,
tacka Gud härför, som därmed gifvit honom en välsignad
gåfva, en tröst i stunder, då man frågar sig, om man
lefvat förgäfves.»
Djupt griper det honom, då han erfar de
skamlösa visor, som utgjorde den svenska
bevärings-ungdomens vanliga repertoar.* Till en student
skrifver han härom:
»Ett folk, hvars ungdom samlar sig vid liderliga
visors ljud under fosterlandets fanor, skrifver med egen
hand sin dödsattest, och det går till mötes en undergång,
som ej varder Termopyle-kämparnes, utan en ärelös och
skändlig. Att förbättra och föröka våra materiella
försvarsmedel är en plikt, äfven då vi inse, att det tjänar
* Jmfr Pessimistiska hugskott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
