Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7r,4
VIKTOR RYDBERG
ningssätt ocli sympatier, deltogo i hyllningen af
hans minne, sedan hans namn blifvit ett stornamn,
en auktoritet — det må vara sant, men äfven de
måste dock hafva känt, att med honom bortgick en
etisk makt ur Sveriges lif, en man hvars auktoritet
var murad icke af flärd och ytlig namnkunnighet
för dagen, utan af åratals ideelt arbete, af
människokärlek och kärlek till lifvets högsta makter*.
Detta förnam mer än någon ungdomen. Ty
ungdomen har — där den icke är förvillad af
osunda läror — en riklig intuition af hvar den
rätta idealiteten är att söka; och ungdomen
kände förvisso, att de ideal, som främst böra ligga
den om hjärtat: sanningsökan dets, frihetens,
människokärlekens och skönhetens, med ett
ord humanitetens knappast haft en ädlare
målsman i vår litteratur än den trots sina sextiosju år
ungdomlige siaren där uppe på Ekeliden.
Därför var det symboliskt, att Upsala
studenter, liksom efter en plötslig ingifvelse, beslöto
att icke nöja sig med att sända en krans till lians
kista, utan fylkade sig i stora skaror för att färdas
in till hufvudstaden och under sina florhöljda fanor
sluta sig till sorgetåget. Ty Viktor Rydberg hade
varit ungdomens skald — ej när det gällt
»rosen-gördlad flärd», men när det gällt höga mål.
* Missljud i den allmänna sorgehyllningen afhördes
endast från schartauanskt och pietistiskt håll, med anledning
af professor Rudins liktal, och från radikalt-socialdemokratiskl,
där man ej kunde glömma Rydbergs jurydom, hvilken med
fullkomlig orätt — såsom ofvan är bevisadt — betecknades
såsom e(t »affall».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
