Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7r,4
VIKTOR RYDBERG
»Det var» — skrifver till mig en af hans mest
framstående vänner från yngre dagar — »ett fenomen,
som jag ofta iakttog, den egendomliga känsla af en viss
skygg, tillgifven beundran, som Rydberg ingaf nästan
alla goda kvinnor. Det fanns ej ett spår af erotik,
men mycket af ideal tillbedjan. Intet synes mig bättre
vittna om mannens rena väsen.»
Det centrala i Viktor Rydbergs personlighet
var hans varma hjärtelag. Han var sitt släktes
älskare. Härmed sammanhänga många drag i hans
karakter, främst den äkta humanitetskänsla, som
med kärlek omfattade bela mänskligheten, helst
dock de förtryckta. Som skolgosse hade han gärna
i striderna brukat taga de små gossarne i försvar
mot storkaxar, och detta lynnesdrag gick sedan
igen i bela hans lif, fastän han kunde klaga öfver
att »hans drömmerier och hans bekvämlighet låtit
honom mindre kraftigt med stämman och ordet
under mandomsåren taga de små i försvar, än
ban gjort det med knytnäfvarne under
barndomstiden».
Hans vänlighet tog sig många uttryck. Han
kände en sann glädje öfver att kunna säga ett
uppmuntrande ord om hvad hans vänner utfört; att
fälla ett klandrande var honom en pina.
Detta var nog en svaghet, men som i grunden
är psykologiskt förklarlig ur hans naturell. Han
var till ytterlighet känslig både för uppmuntran
och klander. Den högt uppburne tänkaren kunde
glädjas som ett barn, 0111 efter en föreläsning
någon, på hvars ord han satte värde, bragte honom
ett tack lor föredraget eller om man i en tidning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
