- Project Runeberg -  Viktor Rydberg. En Lefnadsteckning / Senare delen /
775

(1900) [MARC] Author: Karl Warburg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SLUTORD

761)

I lians skaldelynne möta vi ett romantiskt
drömmardrag och elt lielleniskt tänkardrag. Då
man velat finna lians framställningsform skön och
ren som marmorn, men också kall som denna,
så beror detta i någon mån på att ban tillhör de
författare, som icke tvinga sig på läsaren, utan som
med boren förnämhet vilja låta denne själf finna väg
till den inneboende värmen. Och den som söker
skall finna. Här gälla lians egna ord i uppsatsen
om Klaudius, att »talet 0111 antikens kyla tål att
pruta på»*.

Rydbergs sympatier för antiken framträdde
redan i hans första ungdomsdikter och följde honom
till det sista. En ansedd författare, hvilken gjort
många fina iakttagelser om Rydbergs skaldelynne,
liar emellertid anmärkt, att den antik, som hos
honom framträder, snarast har tycke af
Thorvaldsens.

Månne likväl detta? Det är sant, alt den antik,
för hvilken Viktor Rydberg svärmade, icke närmast
bär prägeln af den antika blomstringstidens
hedniska lifsglädje, därtill är den för reflekterad, för
trånande.

Men den bär ännu mindre drag från
neo-antikens män vid förra sekelskiftet. Därtill är den
alltför djupsinnig, alltför vemodsmättad. Och hvar
finnes väl det mystiska draget hos en neoantikens

* »Antikens verk bjuda sig icke till salu; mot köpare
äro de kyliga. De tillåta sig icke att med något tillgjordt
själfullt, något öfverdrifvet i åtbörden, något konstigt i
draperiet fånga en barbarisk smak. Man öfverraskar dem i deras
känslobikt; men de vilja icke öfverraska med sin känslobikt.
Det har ofta varit anmärkt, att de synas vara till för sin egen
skull, likt blomman, som osedd slår ut sin fägring i urskogens
djup.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:12:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/vrydberg/2/0793.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free