Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SLUTORD
761)
i senantikens skulptur, och skall något hufvud sättas
såsom sinnebild på hans tankevärld och diktvärld,
så är det förvisso Antinous, ynglingen från
Hadrianus’ och nyplatonismens tid, hvilken redan
blickade tillbaka på antikens storhetstid som på
ett härligt förflutet, i hvars anletsdrag Rydberg
fann en grubblande mystik och tillika Hellas’ vana
men trånsjuka och under en skenbar lifsförnyelse
bortdöende värld.
Ty hans Antinousideal är — såsom ban själf
tolkat skepnaden i Ildefonsogruppen — tillika en
Nare i ss us. Han stirrar icke endast ängsligt och
utan återvändo i världsströmmen för att spörja:
hvadan och hvarthän, för att utspeja den gåta, som
hvarje släkte efterforskar och finner olöst, ban är
icke blott grubblaren, som spörjer, om den
marmor-kalla Anankes orsaksväg eller skapartankens och
skaparkärlekens stig är den rätta. Han är ock en
Narcissus, som brinner af trånad till det ideala,
och som icke anser sig hafva nått detta ideal
förlän trånaden förtärt allt jordiskt i hans väsen och
ban själf ingått i evigheten.
Denna evighet tillhör nu Viktor Rydberg. Den
tillhör ock det yppersta ban tänkt, velat och diktat.
Ty själf har ban sjungit:
Hvad rätt d u tänkt, h v ad du i kärlek vill,
hvad skönt du drömt kan ej afliden härjas;
det är en skörd, som undan honom bärgas,
ty den hör evighetens rike till.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
