Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herman Bjursten: Biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strider, dess djupa smärtor under glädjens stormande yta, under
humorns sprittande löjen, dertill ha de icke gifvit sig tid, eller ha de
icke förmått att göra det. Och likväl framskymtar i de mest
uppsluppna af Wadmans bacchanalier detta vemod på "botten af kannan",
denna "sorg i rosenrödt", som i hvarje ädelt och känslofullt hjerta,
hos hvar och en med någon poetisk verldsåskådning begåfvad läsare
aldrig förfelar att väcka deltagande och sympati. Och hvad de
allvarsamma dikterna af hans hand beträffar, så tvekar jag icke att
tillerkänna många bland dem ett ganska högt värde, i trots för den
ojemnhet de stundom röja i formen. Det ligger på botten af hela
denna diktning en djup känsla för sanning och skönhet, som aldrig
förnekar sig, vare sig att skalden vänder åtlöjets vapen mot flärden,
lumpenheten och skrymteriet eller med allvarets hela kraft kastar sig
öfver hvad som synes honom lågt och uselt. Den djupa melankolien,
som stundom framblickar ur hans skämt och andas genom hans
allvar, skall i alla tider fängsla dem, som förstå den tysta kampen i ett
sångarhjerta, i ständig strid mot den verklighet, som omgaf honom,
den bittra verklighet, som man kallar verlden. Ensam vandrande dess
branta stig, utan att någonsin, såsom han sjelf sjunger:
"......under eget tak
Samhällslifvets guldäpplen få njuta",
fick han småningom lära sig att ungdomens drömmar äro snart
förvissnande rosor, hvilkas doft försvinner, medan för hvarje steg det
hvassa törnet stinger foten. Och de försvunno allt mer, dessa kära
drömmar om allt hvad hjertat hoppas i ungdomens vår ... om
kärlek, vänskap och tro ... om en dygd, som aldrig "skiftar färgen",
om en framtid full af ljus och sällhet. Alltmera enslig blef skaldens
väg, allt trängre blef den krets, som ännu förstod och älskade honom,
allt djupare föllo bekymrens skuggor, allt hårdare blef brödet, allt
kallare de hjertan, till hvilka han ville sluta sig med sin egen varma
lågande själ. Då drog han sig tillbaka, ensam med sin saknad och
sin lyra och endast sångmön hörde honom, då han biktade sin sorg:
"Hvad söker min Hildur bland bofvar och dårar
I trängselen här?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
