Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herman Bjursten: Biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utveckling af själens alla förmögenheter — äro dess lifsluft. En snillrik
författare, som endast skrifver utan att på samma gång genom ihärdiga
och allvarliga studier rikta sitt medvetandes innehåll, liknar slösaren,
som, sedan han lefvat upp räntorna, griper till sjelfva kapitalet. Förr
eller senare blifva båda två ruinerade. Vår litteratur är rik på
sådane slösare. De flesta strö omkring sig idel småmynt, somliga af
koppar, andra af silfver, några af guld, tills hela förmögenheten är
"bortsuddad" och de slutligen, likt den ruinerade slösaren, tvingas att
gripa till plogen och spaden och blifva — dagsverkare i litteraturen.
Så blifva vi sällan något utmärkt inom det estetiska området, antingen
emedan vi ej ega nog kraft att bryta oss in i kunskapens schakter
eller emedan oblida öden redan från början utestänga oss från det
högre vetandets banor eller slutligen (hvad som hos oss ofta är fallet)
emedan brödbekymren i förtid jaga oss derifrån. Vi kastas ut i
verlden efter genomgången lärokurs — i elementerna, ty vi ha vanligtvis
icke råd att bestå oss något mera. Man säger till oss: "Arbeta för
att förtjena ditt bröd!" ... och vi måste skrifva vers på beställning,
vid graföl eller i julkalendrar, mellan det vi plugga vett i skolpojkar
eller renskrifva hela luntor från kollegierna. Och så sinar småningom
ådran ut, intresset slappas, fantasiens bilder blifva allt mattare,
ingifvelsen infinner sig mera sällan .... och det träd, som måhända
kunnat växa upp och bära gyllne frukter, förvandlas till en dvärgbjörk
med slokande grenar, anstuckna af frosten.
Af den lefnadsteckning öfver Wadman-, som jag genom skaldens
vänner erhållit, visar det sig att dessa anmärkningar till en del ega
sin tillämplighet äfven på honom. Om honom kan man dock säga att
hans kapital räckte i det längsta, emedan han fått ett större än de
flesta andra. Också utströdde han det med fulla händer, och hvad
jag derutaf kunnat samla finner du i efterföljande blad. Om ett och
annat deraf skulle röja en frändskap med en mindre ädel metall, så
vågar jag dock tro, att största delen är nog dyrbar att förtjena
uppfiskas från bottnen af glömskans flod.
Efter att sålunda hafva framställt några reflexioner rörande den
allmänna karakteren af skaldens diktning och lefnad, torde det vara
tid att öfvergå till en närmare teckning af hans personlighet.....
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
