Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Herman Bjursten: Biografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XXIII
Jag yttrade att Wadman var lättsinnig, men hans lättsinne var
af detta älskvärda slag, som alltför väl låter förena sig med ett ädelt
och vänfast hjerta, en redbar och, strängt taget, moralisk vandel.
Han älskade de "glada sånger och de fulla krusen", och han var icke
en af dem, som skilde glaset från lyran. Då Bacchi safter lifvade
honom, spelade hans skämt och gnistrade hans qvickhet likt
stjernskott i qvällen. Men alla hans vänner, med hvilka jag haft någon
beröring, ha försäkrat mig att han detta oaktadt i ingen mån kunde
anses såsom någon drinkare. Man har beskyllt honom för att ha
varit en cynisk och plump dryckeshjelte, men man har här, såsom
ofta, dömt utan att känna hvad man bedömde. Wadman förtjenade
på ärligt sätt, dels genom renskrifning, dels genom undervisning, sitt
knappa bröd, men fick vanligtvis icke så mycket öfver att han ens
kunde bestå sig en "enda liten afton-toddy". Också kunde han
ganska väl undvara den och veckan i ända lefva på sin trånga
kammare af sin sill och sin potatis, alltför stolt att af sina vänner mottaga
den hjelp, som mången så gerna skulle egnat honom. Det var en
filosofi mera beslägtad med stoikerna än med cynismen. Beramades
deremot understundom ett gladt lag, framför allt ett jagtparti, då var
Wadman sjelfskrifven gäst, Jeltog med nöje i sällskapet och lifvade
alla genom sitt skämt och sin lyra. Då sparade han visst icke Guds
gåfvor, och hände det någon gång att han tog sig ett glas för mycket,
så var detta visserligen en mensklig svaghet, som torde mildare
bedömmas än hvad en och annan hittills gjort.
Att Wadman kunde försaka, när så påfordrades, det visade
han bäst genom den oböjliga stolthet, hvarmed han, i trots af sin
ytterliga fattigdom, afslog hvarje hjelp, som kunde få det ringaste
utseende af gåfva. Det ser ut som hade skalden föresatt sig att låta
monsieur Corpus få plikta för sin oförbätterlighet vid madam
Animas föreläsningar. Hans närmaste vänner nödgades hitta på
åtskilliga utvägar för att kunna afhjelpa hans mest trängande behof, utan
att behöfva såra denna retliga stolthet. Så bjöd o de honom stundom
till sig och förmådde honom att deltaga i ett parti whist eller träkarl,
hvarvid de med flit tappade till honom. Vid sådana tillfällen
underhöll skalden en "jemn eld" med speglosor öfver deras illaspelning och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
