Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till den högst vördade, högst upplysta och högst enhälliga kongliga svenska menigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
Som sorlet af Kocytens vågor,
Men tvätta ingen mening ren.
Men du, som dig i spetsen ställt
För mina sköna oväninnor
Och piper så bestämdt och gällt:
»Den smörjan duger ej för qvinnor!"
Dig måste jag på vis och sätt,
Men blott till hälften, gifva rätt.
Den qvinna, snörad och förvriden,
Hvars altar spegelglaset är,
Som af gudar sitt sköna skinn
Och efter dans och feter mäter tiden,
Som blott i minen kufvar sitt begär,
Hos hvilken lustarna gå, ut och in,
Djupt höljda under skrymt och siden,
För henne är naturn hvad mödan är och traket —
Hur skulle hon fördra, naturlighet i språket?
Men en qvinna, mannens ära,
Mannens stöd i nöd och lust,
Må ej låta sig förfära
Af en kulen väderpust,
Bör ej ha så kinkigt öra
Att hon häpnar för ett ord,
Att hon bäfvar, får hon höra
Ystra gäster vid sitt bord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
