Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till den högst vördade, högst upplysta och högst enhälliga kongliga svenska menigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
Nu sitter den pilten allena
Bland vissnade blommornas blad . . .
Förtrytelsen spänner hvar sena:
Han är ej mer munter och glad.
Men getingebot föll i hämnarens hand
Han satte den håliga eken i brand.
Det går en klagan genom våra dagar
Hur med gåspennorna bedrifves synd:
"Nu skrifver för eho, som helst behagar,
En hvar, som tror sig hitta något fynd;
Och öppna stå trycksmörjans vida koppar
För den, som först sin dumhet deri doppar!"
Väl den, som plöjer marken, der han föddes,
I nästa kyrka har en murad graf,
Som kölar af i spiltan, der han göddes,
Ifrån en onött guldbeslagen staf,
Som aldrig ryckt en vingpenna af gässen
För att få minnet smutsadt under pressen!
Väl den, som dansar efter stormens toner
På vingad köl vidt Öfver ocean,
Om än han fraktar salt eller citroner,
Fast skutan liknar anka mer än svan,
Fast, när han präntar knopen i jurnalen,
Han sjelf knappt vet betydelsen af talen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
