Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till den högst vördade, högst upplysta och högst enhälliga kongliga svenska menigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Då drinkarn sätter död i glas för munnen,
Du smuglar motgift i hans blod — ur brunnen.
Men rummet ej och icke tiden rymmer
Den långa rullan på de lycklige,
Som aldrig känt författare-bekymmer
Och aldrig bäfvat för en sättare.
Der slumra de — jag deras öde prisar —
Vid Isis’ milda spenar som små grisar.
Nå, sofven sött, men unnen dock er nästa,
Som Pindens klåda fått i fingrarna,
Att, främling här, på gröna jorden gästa
Och suga på de torra lagrarna!
Bland tusende, som segla, så och sömma,
Nog måtte en få rimma, spå och drömma!
Men nu jag slutar upp med att försvara
Mig och den hela rimmar skarans skrå.
Bland stora ting fins äfven dålig vara
Och stundom mången kostlig bland de små.
Här står butiken . . . läsarn må nu dömma
Om krämet är att vraka eller gömma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
