Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 2. Jägarlifvet, åt Diana och Pan, dryader och fauner egnadt - Jagten vid Nohr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
Sitt »kuckeli-ku — vak upp, vak upp!"
Skam få den, som kommer sist...
Men Anders, känd för wiborgska smälFn *),
Var sömnig både om ottan och qvälFn
Och kunde hvarken väckas upp
Af skramla och skrål eller tupp.
Kom så in beskus och gjorde slut
På lättja och söleri —
Det sade erfaren man förut:
Förr han ingen ordning bli.
Se’n den kom in, var ingen mer sen:
Om fem minuter var Jösse på ben,
Och alla, alla sträfvade
För backarne upp ett-tu-tre.
Men, tvi, om jag, qväder mig än så trött,
Hvem kan väl berätta allt,
Hur en blef efter, en ann’ blef stött,
En söp och en annan svalt,
Hur en slök i sig sin nästas fläsk,
Hur vägen gick öfver backar och träsk
Och hur man efter tjugu skott
Tre fattiga harpaltar fått!
Och hur man förtärde vid dukadt bord
Kokt gädda med abbor-sås
*) Anders: Hillman (se noten på sid. 111).’bland kamraterna känd för sin
förmåga att kunna a posteriori frambringa wiborska svråilar. Utgifvaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
