Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Törsten, en målning efter naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442
skohänder i rörelse till konstens fullkomnande, och slumpen
har tro- och redligen laborerat vid deras sida.
Otaliga blandningar ha blifvit försökta, otaliga ha
misslyckats — men några ha åter utöfver hoppets dristigaste
väntan belönat forskarens möda och bibehållit sitt anseende,
tilldess nya rön af nyare forskare öppnat vägen till
upptäckter af ännu ypperligare värde.
Så har konsten stigit genom seklernas mörker till sin
nuvarande höjd, och sålunda skall hon äfven framgent fort*
skrida, tills hon hunnit fullkomligheten, då en gång den
yttersta slumpen skall belöna den ypperste forskares möda och
snille, att han dristeligen må kunna träda upp i talarestolen
och ropa till sina bröder, så att ljudet skallar öfver alla haf,
alla land: Törsten är utrotad från jorden!
Då skola konsterna åter försona sig med naturen och
läka de djupa sår, som de gifvit vårt arma slägte. Ingen
blodtörstig despot skall sedermera ropa efter krig och
menniskoblod, ingen guldtörstig kornsamlare tillsluta sina
förråder för den hungriga nästan, ingen läkare föreskrifva och
ingen apotekare bereda annan läkedom än det upptäckta
universal-medlet: törstsläcknings-tinkturen.
Ja, den hårda domen öfver det fallna slägtet skall åter
upphäfvas, jorden ej mer bära törne och tistel, qvinnan ej
mer föda sina barn under värk och vedermöda, arbetaren
ej mer äta sitt bröd i sin anletes svett, och djuren, späka
som på sista skapelsedagen, skola återvända till menniskans
fötter och underkasta sig hennes välde. Engeln skall ur
oceanens botten upphemta de förlorade nycklarne och åter öppna
edens portar för det renade slägtet och döden — denna
hämdens bödel med bloddrypande lien — förvandlas till en
leende vägvisare i de främmande land, der okända sällheter
räcka himmelska Afrodit-armar mot den trötte vandraren.
Jag hör eder förvånade fråga: »Men när skall detta ske?"
Och jag svarar eder med förtröstan:
törsten blifvit utrotad."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
