Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Den välgörande glädjens herrliga inflytande på menskliga lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
450
giss-mein-nicht-ögon ser han endast miniatyrbilden af
smörgåsen i den skrofliga näfven, som speglar sig i hennes
kärliga blickar.
Dock: intet helvete är evigt —på jorden. Huru länge
han breder, plöjer, harfvar och sår, ärjer han sig ändtligen
igenom den styfva jäs-leran ända fram till midsommarsafton,
och då skådar han himmelen öppen. Rentvättad, liflig och
glad svänger han sig då i den fria naturen, hand i hand
med sin frodiga jänta, omkring deri skyhöga majstång, den
glädjen och kärleken rest, den glädjen och kärleken
blomstersirat. Då ljuda blinde birfilarens skorrande tarmsträngar
ljufligen i hans öron, ack, lika ljuft som den rossiniska
koskällan, när han första gången lurade vid hagen på den unga
valldrifvande Britta, som kotteri-krönikan i kyrkobyn
numera utkorat till hans future*). Ja, då skimra de
mångfärgade äggskalen och de gullgula smörblomstren som
diamanter för hans tjusta öga. Då plundrar han lysten än
den motsträfvande tärnans dolda behag, än de brynta
våfflorna ur hennes kjolsäckar och än den hemkyprade nektarn
ur den lilla qvartersflaskan, som hon så länge sparat åt
honom, tilldess han, rusig af kärlek och finkel, inslumrar
så lugnt och så godt vid hennes trogna, svällande barm
som om ingen sällhet mer än hans funnes till i hela det
vida varelsernas rike. Men
"Blott en blixt är glädjens strimma
På vår mörka horisont" ....
Denna herrligheten tog snart slut. Dock har den styrkt
hans krafter och lifvat hans håg, att han tåligt kan möta
den snart annalkande höstens nya besvärligheter.
Då han nu från midsomraars-lekarnes ljusare, lättare
rymder åter nedsjunker i verklighetens jordhåla, räcka
honom slåtter och skörd hvar sitt dryga svett-ämbar att fylla,
men de nicka äfven vänligen och peka leende åt ett och
*) d. v. s "tillkommande" (maka). Utgifvaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
