- Project Runeberg -  Johan Anders Wadmans samlade skrifter /
458

(1869) [MARC] Author: Johan Anders Wadman With: Johan Gabriel Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Fågeln Fenix och Jerusalems skomakare eller forntidens gästabud i orienten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

458

återställa den sälla jemnvigt, som genom första skapelse*
försoket blifvit rubbad. Intill dess skall da irra orolig omkring
på detta vanlottade klot och intill dess skall jag vara ringa
aktad i de höga boningar, dit jag går att åtnjuta ett efter»
längtad hvila»

Min herrlighet har varit stor här på jorden. I luften
hafva Örnar och gripar varit mina tjenare. Då-jag dykat i
hafvet för att afkyla min trånande blod, hafva hvalarne
tumlande hyllat mig m«d högtidliga dansar, hajarne sedigt
tillslutit sitt svalg Och den ofantliga krabbett, alla skalfiskars
kejsare, vördnadsfullt nedstigit på hafsbottnen, på det att
dess skråfliga rygg mätte tjena mig till fotapall,

På landet hafva Numidiens lejon darrande krupit för
mina fötter, Hindostans kungstigrar slekat sanden med sin
brinnande tunga, der de vädrat mina fotspår, och Ceylons
jätteorm har trånat af tjusning, då han någon gång mötte
min anblick» Äfven den inbilska markattan af ditt
vanmäktiga slägte, som kallar sig menniska, som, om äfven
uppäten af krypfän, anser sig vara jordens herre, har icke
blott visat mig den tillbörliga vördnad, som min högre rang
i skapelse-kedjan rätteligen tillkommer, utan äfven i sin
vidskepliga ifver fallit på sitt syndiga anlete att gifva mig
gudomlig dyrkan, om jag stundom nedlåtit mig att flyttas
till hennes åsyn — ty det var åt mig den bredaxlade, fjorton
fot långe paradis-inspektören, din stamfader, öfverlemnade
kontors-karbasen såsom en symbol af husbondeväldet öfver
kreaturens allmoge, då han med vanära jagades ur
kålgården, för det att han krökt anboren herrskare-länd under sin
unga, sköna, ormsturigna qvinnas toffel-tuktan.

Mot mina flädrar af gediget solsken återstudsar det
härdade stålet och den krossande blykulan som mot
diamanthällen. Intet gift från något af naturens riken angriper min
örnmage, och ingen pestluft förderfvar det purpurröda blodet
i mina pulsar,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:14:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wadman/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free