- Project Runeberg -  Johan Anders Wadmans samlade skrifter /
478

(1869) [MARC] Author: Johan Anders Wadman With: Johan Gabriel Carlén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Bacchi lefverne och äfventyr under hans köttsdagar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

478

Kadmus märkte genast på alla omständigheter att han
huggit i sten. Han fann sig genast som en gammal
svan-gare, bekomplimenterade sig hörsammeligen, ursäktande sitt
misstag så godt han kunde och aflägsnade sig — han kände
os af åskan. Semele, blyg och lycklig och okunnig om
alla de underverk, som omgåfvo henne, inslumrade i ljufva
drömmar. Jupiter (hela verlden vet nu, att han var Bacchi
fader) stoppade sin pipa med ambrosia, slängde omkring sig
morgonrodnadens nattrock, kastade sig i en fåtölj och
bläddrade tankspridd och gäspande i gazetten för tillkommande
tider. Likgiltigt genomögnade han huru mennisko-hjeltarne
under seklernas lopp hviskade i kabinetterna, tumlade om på
slagfälten och störtade hoptals i Letens böljor, huru
konsternas trollsländor yrade öfver sumparne, parade sig, lade ägg
och försvunno, huru tidens råtta gnagde de gamla träpallar,
dem vi1 kalla troner, och huru nya välden växte som
brokiga svampar ur den blodiga jorden, huru de små myrorna
aflades om sina hahnstrån och de större om sina
guldtun-nor, sina meningar och sina Ögonblicks-eviga namn, huru
djuren jagade hvarandra, huru menniskosnillet kufvade djuren
och hur den viga och oförfärade loppan sög klara blodet ur
djurens konung. Utan deltagande betraktade han alla dessa
för hans gudablick lika märkvärdiga jordiska ting. Sist
stannade han vid dödsdomen, som den oryggliga parken fällt
öfver hans slumrande älskarinna, och härmades öfver ödets
eviga fjättrar.

Nu vaknade Semele från en liflig dröm, hvarmed den
förolämpade Juno förvillat den arma okunniga. Hon kände
nu hvem hennes älskare var. Stoltheten hade intagit
kärlekens, känslans och blygsamhetens rum i hennes sinne
Hon begärde, hon fordrade att få skåda den älskades gudom
utan mennisko-mask. Han föreställde henne förgäfves hennes
oundvikliga öde. Dock ingenting beveker en stolt qvinna.
Semele svor vid Styx att hellre dö, höjd öfver dödligheten,
än lefva vanhedrad. Gudens makt måste vika för ödets:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:14:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wadman/0524.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free