Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Vingudens vård om sina barn och vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484.
ingen, modstulen sidoblick hans fruktan för vilddjuren: med
förtröstan och lugn bär han sin ankare och sin älskade
vinstock genom de vådligaste omvägar, Fylax trafvar framför och
grisen lunkar efter honom upp till bergsslätten, der han
planterar sin herrliga ranka. Den senaste efterverld skall
evär-deligen i ädel konstantia dricka Riibecks skål, den odödlige
holländaren, som flyttade rhenska drufvan under Afrikas
milaaste himmel. Så följer ej verldsliga visheten sina planer,
så uträttar ej nykterheten sina lumpna bedrifter.
Men skåden, ännu närmare omkring oss, denne värdige
landsman i anspråkslös vadmalsdrägt! Odalåkern sysselsätter
honom der hemma vecka ut och vecka in vid harfven och
plogstjerten. Nu länder han hemåt från närmaste marknad,
der han tillbytt sig en häst med spätt i stället för en häst
med qvickdrag. Han har under tiden haft tillfälle att helga
en stund åt den milde faderns dyrkan. Dock för sin ringa
skärf i offerkistan har han icke bekommit en droppe af
drufvornas rikare håfvor: endast bult-öl och potatis-finkel ha
styrkt hans tro och höljt glömskans välgörande töcken
omkring hans tunga öde. Der hänger han nu vid den nyss
förvärfvade dragaren, icke (som sig bör) med skrefset i
sadeln, utan med bakfoten inklämd i stegbögeln, skrapande
kinder och näsa i gruset af sitt eget vägstycke. Kreaturet
släpar tåligt och makligt sin okände beherrskare till den
stängda grinden, der en trogen granne anammar honom på
sin kärra. Nästa söndag skola hans kindknotor och näso-ben
vara omgifna af en däjeligare hud än den, som blifvit
afpo-lerad, så att vår danneman liksom nyrakad åter kan inträda
i församlingens gemenskap.
Skönjen j nu, j klentrogne, huru Bacchus vårdar sina
små? Der de nyktre bryta tusen halsar, der låter han ej
ett finger brytas, ej ett hufvudhår krökas på sina älskade barn.
Dock — hvarföre gå vi öfver ån efter vatten? Just i
dag, då vi åter inviga dessa nybyggda salar åt glädjen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
