Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Konsten att njuta lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
husliga sällhetens njutningar endast kunna trifvas under låga
tak. Derföre förtviflar så ofta den mäktige och öfver-rike
0 ra möjligheten att bli delaktig i dessa dyrbara himmelska
håfvor. Men hvarföre?
Kan jag då icke maka mig ur dunet om morgnarne
för det jag bor i palats? Kan jag icke lära mig att röra
armar och ben för det jag har kusk och lakejer? Kan jag
icke älska min hustru på en siden-kanapé eller uppfostra
våra ungar i tukt och Herrans förmaning under ljuskronor?
Skall jag nödvändigt förstöra min helsa med bourgogne och
tokayer för det att denna välsignelse fyller min källare?
Eller sluka i mig kolik af fasan-pastejer? Eller förkyla
magen för att prunka med dekorationerna? Skall då alltid
lyckan nödvändigt sticka ut ögonen på förståndet?
Ack, nej, ingalunda är det oundvikligt, fastän vanan
finner beqvämt och fördomen anständigt att behålla
florshufvan för ögonen mot dagens besvärliga strålar ....
Den andra, den motsatta fördomen är af vådligare
natur, vidare i utsträckning och menligare till sina följder.
Den dagliga erfarenheten visar oss så tydligt att
olyckan lika ofta, om icke oftare, bygger sitt förpestade näste i
palatsernas salar än i kojorna och att treflighetens svalor
hellre bo under halmtaket än under koppar-kupolen. Detta
hafva vi hört och sett och läst och lärt ända ifrån våra
spädaste barnaår — ja, vi hafva ofta nog tagit renfana,
jalappa och hvarjehanda maskmedel, tillräckligt att förge och
utdrifva en Ceylons-boas. . . Men afunden, denna frät-mask,
afunden öfver rikedom och ett lysande lif, rotar oupphörligt
1 våra sårade inelfvor. Hvad den glansen, ofta utan värme
och kraft, lyser oss i ögonen! Hvad det svider i hjertat,
när vi måste kröka ryggen för en annans ära, och hvad den
der dyra såsen, ofta vämjelig och giftig för en oförderfvad
kropp, hvad den sticker i näsan, så att gomens vårtor
mjölka längtans vatten åt den fattiga afunden! Hur mången
qväljer sig icke vid husmankost egentligen derföre, att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
