Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Om våta ämnens egenskap att lifva och vederqvicka den torra naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om våta ämnens egenskap att lifva och
vederqvicka den torra naturen.
Den 4 december 182S.
Lätteligen torde tusentals sekler obemärkt hafva smugit sig
förbi de respektabla näsorna på våra skarpsyntaste krön- och
geologer, innan vår gamla koketta planet hunnit anlägga sitt
nyaste mod, hemtadt från gud vet hvilken supra-solarisk
hufvudstad, och ikläda sig nävarande, redan temligen åldrade
former. Det skedde väl ej på några timmar eller några
århundraden att atomerna konfedererade sig till sandkorn för
att bygga upp Kaukasus, att fuktade jordarter födde lefvande
plantor, att vegetabilierna, _döende, gåfvo insekterna lif, att
dessa förädlades till varmblodiga kreatur, af hvilka det
ädlaste uppfostrades i naturens skola till en efterbild af det
högsta bland tingen. Vårt dunkla öga mäktar ej
genomtränga den tjocka dimma, som beslöjar paulunen, der dessa
mysterier aflades. Allt vårt vetande är en enkel lysmask
och våra djerfvaste gissningar endast irrande lyktgubbar i
den omätliga natten.
Dock skymta likväl genom detta mörker några bilder
för vår syn, dem erfarenheten under det skrytande namnet
visshet tecknat sig till minnes. Dessa vissheter tränga väl
icke djupt in genom tingens yta och äro svåra att
sammanfoga till ett helt, men vi förstå konsten att limma ihop dem
med hypoteser och bygga ståtliga tempet deraf, hvilka,
öfverstrukna med fantasiens mångfärgade fernissa, som döljer sprickorna
under täckhetens glans, temligen likna sanningens. Snart nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
