Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Ett värdigt Bacchi barns mod i faran och dess styrka, att fördraga denna verldens knuffar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
503
och der Eva ännu står med samma oförtärda äpple i handen,
af hvilket vi lidit kolik-plågor i nära 6,000 år, der flugorna
föröka sitt slägte midt i braket af det jordskalf, sora
störtade Lissabon och Messina i afgrunden ... en skapelse
ändtligen, der blommorna dofta mönja och Hebes kyssar smaka
af rofolja. Leende af medömkan, måste jag. förmana dig,
arme, odödlige Apelles: kasta svinborsten i kakelugnen,
tillbed, njut och beundra, men våga ej att måla — naturen!
Egyptens mager kunde icke framtrolla en lefvande lus, och
du, stackars förblindade, kan icke skildra ett fallande löf,
som vestan luggat af den susande aspens lockar. Och hvem
kan väl utan ett intill häpnad gränsande åtlöje höra omtalas
den i blotta åskådandet salige, som betalar Paal Potters ko
med fulla värdet af ett hundra, hvilka dessutom äfven kalfva
och mjölka *). Detta sardoniska löje kan åtminstone ej
återhållas af en, som högre skattar ett rykande jordpäron,
öska-ladt, än alla de lysande fruktkorgar, dem den nederländska
skolan i sin högsta fullkomlighet framkrånglat.
Naturen har gjort allt för sina älskade barns behof,
mycket för deras beqvämlighet och deras nöjen, mycket för
deras öfverflöd. Hon har äfven i deras inre lefvande
begraf-vit en drift att uppleta och begagna hennes oräkneliga
gåfvor. Lik en klemande mor, som förslösar sina dyrbaraste
klenodier, för att tillfredställa bottenlösa nycker hos dem,
som hon burit i sitt sköte, kan hon icke en gång neka dem
sådana leksaker, dem de ovärdigt blott och till sin våda
handtera, har hon icke nog styrka att kufva deras sjelfsvåld,
då de slita sig lösa från ledbandet och på egen hand rusa
fram öfver obanade vägar för att, tumlande på näsan öfver
obekanta föremål, stöta sig bulnader i pannan mot sina
farliga leksaker, oaktadt fallvalken, hvarmed den hulda,
varsamma modern omgifvit den envisa skallen för att, gripande
efter rosens knoppar, sticka taggarne i sina klådiga fingrar
*) Paul Potter: den berömde djurmålaren (död 1654), synnerligast känd Jör sina
framställningar af hornboskap och hästar. Utgifvaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
