Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Den vises lidande och tröst under vandringen genom dårarnes verld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den vises lidande och tröst under
vandringen genom dårarnes verld.
Sofia-dagen den 15 maj 1825 *),
ingen är mindre oroad af lifvet än den inbilske okunnige,
som rider obekymrad på jordens gamla puckel, lik araben
på sin kamel. Solen lyser honom om dagen med
verlds-blosset, och dess hjelphustru månan bär för honom lyktan
om qvällarne utan drickspengar och obetackad. Så gör han
sin årliga tur mellan himmelens monstrer, utan att grubbla
öfver hvarifrån han kommit och hvart han far, och sitter
så trygg på det dygdiga oket som hade han lagt kapson
öfver polen och kunde hugga sporrarne i bägge tropikerna.
Nöjd att icke ramas af Lejonet, icke träffas af Skytten eller
stångas af Väduren eller råka ut för Skorpionens tång,
sköter han föga om att fjälla Fiskarne, koka Kräftan, älska
Jungfrun eller fostra hennes Tvillingar upp. För honom må
gerna Vågen vara rätt eller illa justerad, för honom må
Vattumannen bära vatten eller sofva efter eget behag, blott
han ej spiller äin urna öfver hans lina ">waterproovs-hatt».
Han gapar på den nya kometen som på en småsak, utan
att betänka hur lätt det kan falla en sådan gynnare in att
vifta honom om öronen med den längsta och förmodligen
hvassaste af alla svansar. Kittlad af begär och proppad af
fördomar, sprutar han fårgalla och nykter spott öfver sina
visare följeslagare i karavanen, som våga tänka sig ett äd-
*) Efter författarens manuskript tryckt i maj-tidningen "Pöunsch". Utgifoaren,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
