Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Tal i glada samqväm - Sofia eller vishetens händelser och missöden under hennes vandring bland menniskorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
528
då den mjölnaren födes, som skall återgifva henne hennes
förlorade ungdom och ett nytt lif.
Att göra oss ett begrepp om hennes höga förebild i
ljusets hemvist är oss icke förunnadt, ty ingen har kommit
åter att berätta något om henne, och intet dödligt öga
uthärdar att skåda hennes slöja lyftad. Sanningen, fromheten
och hon skola vara samsystrar, om icke samma majestät
med flera titlar. Den milde fadern har känt henne noga,
och i de hänryckande drömmar, han stundom skänker sina
mest älskade barn, tyckes någon gång en matt skugga af
hennes bild framskymta. Då förakta barnen lifvets
beqvämlighet, trotsa harm och förnedring, hån och blånader, faror
och död: lika sött slumra de under takrännans droppar som
dibarnet vid moderns bröst, och intet buller, inga knuffar,
knappast eldens brännande smärta förmår väcka dem ur extasen.
Vishetens, äfven den verldsliga vishetens, sanne dyrkare
igenkännes lätt på sin anspråkslöshet i medgången, sin
ståndaktighet i olyckan, sitt mod i faran och sin orubbliga
förtröstan på en glad upplösning af lifvets gåta.
Hän löper aldrig i kapp med lyckans jägare, tilldess
han förvillas i ödemarken, men kommer honom lyckan inom
skotthåll, då är hon hans villebråd, och hennes bugter
känner han bättre än den, som andtruten förföljer henne.
Han går icke ur vägen för den med Cypervin fyllda
pokalen, som nöjet räcker honom, men kryper icke heller
undan för malörts-bägaren, som nödvändighet, pligt eller
vänskap tvingar honom att tömma.
Han söker icke ruset, men slutes han i dess bojor, så
sofver han sig till friheten och skrifver icke sitt namn,
räcker icke sin hand, lyfter icke sitt vapen under sin fångenskap.
Han trugar icke sin vän öfver dess förmåga och svarar
ej i skäggsqvätt på en ärlig bombert.
Han dyrkar skönheten med hela styrkan af ett fullt,
kraftigt och varmt hjerta, men lemnar icke sin manliga
prydnad (ståndaktighetens byxar) i en smekande qvinnas våld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
