Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
att diskutera de olika synpunkter, som framförts.
Blott ett par lätt förnimbara förhållanden må påpekas.
När Waldenström försommaren 1872 publicerade sin
predikan för tjugonde söndagen efter trefaldighet — den
"hölls" icke, såsom ibland angives — var han fullt
medveten om att han där sade sådant, som kunde väcka
uppmärksamhet och anstöt. Han vände sig ju mot det
för de kristna så uppbyggliga talet om en försonad
Gud. Att Gud icke var objektet utan subjektet i fråga
om Jesu gärning — det var den nya lärans innebörd.
Något annat hade han ännu så länge icke att säga i
frågan. Men lika viss som han var om att detta var
tillräckligt för att oroa sinnena, lika övertygad var
han om att vad han sade stod i full överensstämmelse
icke blott med Skriftens utan också med Rosenii lära.
Oupphörligt påminde han sina oroliga vänner om att
också Rosenius förkunnat Guds fria och ständigt
förblivande kärlek, och att den sidan av hans budskap
var den väsentliga och den med hela hans evangeliska
grundsyn bäst förenliga. Detta upprepade hänvisande
till Rosenius ger förvisso en antydan om den närmast
liggande förklaringen till Waldenströms nya
uppfattning. När han förnekade, att Gud behövde försonas
eller blidkas, var det blott en naturlig och för honom
själv mycket typisk slutledning utifrån den evangeliska
sanning, som både han och Rosenius hade förkunnat
mera än något annat: Så älskade Gud världen...
Guds fria, oföränderliga kärlek hade dock varit den
dominerande synpunkten uti bådas förkunnelse om
Gud.1) Sambandet mellan "den nya försoningsläran"
och vissheten om Guds oföränderliga kärlek kommer
1) Jmfr Ernst Newman a. a. sid. 241 f, samt Carl Olsson:
Försoningen enligt C. O. Rosenius och P. Waldenström. Sid.
17 ff., 41 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
