Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
egentligen till uttryck redan i predikan till nittonde
söndagen efter trefaldighet, där Waldenström i själva
verket gav uttryck åt samma tankar som i den senare,
vida mera uppmärksammade predikan.1) Gud
"blif-wer, den han är, ehwad menniskan står eller faller" —
det var premissen. Att det därvid icke var fråga om
en abstrakt filosofisk oföränderlighet, framgår klart
av alla de ställen, där Waldenström berörde denna sak.
Tanken på Guds oföränderlighet var praktiskt religiös
och bevisade alltid med Skriftens egna utsagor.2)
Skulle alltså Waldenströms nya tankar om
försoningen mycket väl kunna förklaras ur det evangelium,
som han med särskild hänförelse förkunnat, så äro å
andra sidan liknande tendenser på andra håll icke att
förglömma. Hans förnekande av att Gud blev
försonad var ingen isolerad företeelse under dessa år. På
olika håll hade opposition förekommit mot den gängse
1) "Genom hela nya testamentet framstår därföre öfwerallt
wår Herre Kristus i sin mandom såsom Fadrens redskap, i och
genom hwilket den himmelske Fadren utför sitt ewiga
frälsningsråd till menniskors salighet. Med sådana ord drager
Skriften ett streck öfwer alla wåra naturliga föreställningar,
hwar-igenom wi mena, att genom syndafallet någon förändring
inträdde i Guds hjerta, hwilken förändring wår Herre Kristus skulle
ställa till rätta igen. Det war wårt hjerta, som genom
syndafallet förändrades, men icke Guds. Han deremot blef i sin
kärlek så oföränderligen densamme, att han, till och med innan wårt
fall skedde, hade beslutit, huru han genom enfödde Sonens
uppoffring skulle göra fallet om intet. Hwilket beslut han ock i
tidens fullbordan utförde. Derföre är det wigtigt att märka,
att hwad Sonen gör, det är icke wåra gerningar, till att återföra
Guds hjerta åt oss, utan det är alltsammans Fadrens gerningar,
till att återförwärfva oss åt Gud. Lammet är dödadt och
haf-wer återlöst oss åt Gud. Det är oss, wår försoning, wår
rättfärdiggörelse, icke Guds blidkande, som Kristi gerningar afse,
och det så mycket tydligare, som det är Fadren sjelf, hwilken i
Sonen gör dessa gerningar. Gud war i Kristus försonande
werlden med sig sjelf" (Pietisten 1872 sid. 354 f.).
2) Se härtill redan den första predikan, som han skrev för
Pietisten: tredje söndagen efter Trettondagen. Pietisten 1868
sid. 232 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
