Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
37
I förbön till Gud Ditt barn dagligen bär!
Och tidigt att jollra till Honom det lär!
Lär lydnad och sanning i handling och tal!
Lär det ock att dygden ej anse för fal!
Och när det förstådt sig kan göra af "Mamma",
Så lär det i enfald sitt: "Fader vår", stamma!
Att hjelp uti frestelsen söka det lär
Hos Honom, som allas vår hjelpare är,
Att söka i allting blott Herrans behag
Och döda sitt usla, eländiga jag!
Lär det egenkärlek och högmod att dämpa!
Lär det emot onda begärelser kämpa!
Men sin hjelp förläne vår Frälsare Dig,
Att leda Ditt barn uppå himmelens stig!
Wisst denna är smal, visst den porten är trång,
Som leder till lifvet, dock skall det engång
Af Ditt barn ock uppnås, om barn det förblifver
För Gud, Och i Frälsarens händer sig gifver!
När jag rätt ser på, hvad jag här ofvan skrifvit, så
ser jag väl, att det är temmeligen långt, men att det
tillika ej illa portraiterar en illa gräddad pannkaka,
som har svårt för att hänga ihop, samt att det till must
och innehåll har mycket tycke af tunn vattuvälling.
För öfrigt synes det som skulle jag vilja lära Moster
uppfostra sina barn, hvilket skulle bevisa en oförskämd
egenkärlek hos mig. Och dock dristar jag mig att
tillsända Moster dessa rader, emedan i dem finnes
åtminstone något och detta är — välvilja. Min mening har
varit god, egenkärlek eller afsigt att smickra har ej fört
min penna en tum, ändamålet har aldrig varit att lära
Moster något, ehuruväl det så kan tydas af sjelfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
