Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Re’n masterna brista, och redlöst är re’n
Det ståtliga skeppet — hvad fasansfull scen! —
Ej räddning man ser uti denna sin nöd,
Man skådar framför sig en hastelig död.
Man fasar, man darrar, man dignar, man bäfvar;
Förgäfves tycks allt, huru heldst man ock sträfvar.
Så månget skepps resa helt hastigt bryts af,
Det finner i vredgade böljor sin graf;
Högst få uti kampen och striden bestå
Och farorna oryggligt trotsa förmå,
Högst få efterlängtade stranden upphinna
Och uti dess fridfulla sköte ro finna.
Så menniskolifvet — man vet ej dess slut,
När här ur sitt intet det först träder ut;
Dess ungdom ser farorna trotsigt emot
Och blundar för hvinande stormarnas hot,
Dess ålderdom bräcklig, förstörd utaf tiden,
Sist suckar: "o hade jag anat blott striden !"
Men Du, som af Skaparen nu på din lott
Att leda ett barn till sin Frälsare fått,
Betänk hvilket herrligt men ansvarsfullt kall!
"Hvar har du ditt barn?" engång fråga Han skall.
Gud gifve, att detta Ditt svar kunde blifva:
"Här är jag med dem Du mig täcktes att gifva/’
(Att skeppet är stadigt mot storm är af vigt)
Att barnet bereda till strid är Din pligt.
I barndomen all egenvillja förstör,
(Ty vådlig blir följden om Du det ej gör)!
Och lär det att låta sig styras af Herran,
Så skall visst all fara bortvika i fjerran.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
