Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henry David Thoreau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ytterlighet minutiösa och subtila. Letar man bland de
amerikanska klassikerna efter den nya världens mera
genuina röst, får man snarare gå till Cooper, som med
lika mycken eller liten rätt som Scott nu ofta avfärdas
som en författare för pojkar; till Walt Whitman, ett
slags gräsätande profet i bisonhud; till Abraham Lincoln
i hans tal och brev; till Amerikas vida störste, men i
Europa kanske inte så mycket kände historiker, Francis
Parkman, som beslutsamt vände ryggen åt New York
och Boston, negerfrågor och försumpad demokrati, för
att i stället fördjupa sig i västerns vildmarker, leva bland
trappers och indianer samt slutligen skriva nya världens
prosa-Iliad om de gamla fransk-engelska kolonialkrigen.
Till denna i trängre bemärkelse amerikanska riktning
hör i eminent grad författaren till Walden. Länge gick
han och gällde för att endast vara en planet bland många
andra runt Concords transscendentala sol, och det faller
givetvis fortfarande ingen in att bestrida hans
påverkningar från Emerson och hans likheter med denne; dessa
likheter falla vid första ögonkastet starkast i ögonen,
men i själva verket äro Emerson och Thoreau innanför
sin gemensamma sfär i mångt och mycket varandras
motsatser. Emerson är, om än hans originalitet skattas
aldrig så högt, till övervägande grad en invandrad
europé till sin mentalitet; han är en engelsk nybyggare, som
rätt nyligen landstigit på den nya kusten med bibel och
glasögon i bakfickan och som fortfarande alltsom oftast
går tillbaka till landningsplatsen för att efterhöra brev
från hemlandet eller för att själv avsända något sådant;
han vågar sig inte för långt inåt land; vad som finns
bortom det odlade nybyggarlandet kan visserligen vara
intressant, men är i grunden något fientligt och
främmande. Hans spekulationer och problem är
genomgående ärvda: han tar vid där hans förfäder slutat; trots
sin självständighet släpper han aldrig kontakten med en
västerländsk tradition. Thoreau är däremot till sin
läggning ingen invandrad nybyggare med traditioner och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
