Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henry David Thoreau - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
verksamhet som skall uppfostra honom. Det är inte nå-
gon jordmån för oranger och rosor utan lämpligare
mark för blåbärsris, fur eller ljung.»
The Dial blev inte någon publiksuccés. Läsekretsen
var aldrig stor och stod ej sällan rådvill och förargad in-
för transscendentalisternas djupsinnigheter, vilka ofta
framfördes i en mycket äventyrlig terminologi, påminnan-
de om Coleridge som religionsfilosof; Emerson själv,
som inte alltid hörde till de lättfattligaste, blev ibland
betänksam inför yngre krafters mystiska utbrott; endast
Amos Bronson Alcott klagade alltemellanåt, att tidskrif-
ten var flack, belletristisk och konventionell samt pu-
blicerade som hjälp några »Orfiska Utsagor», vilka ifrå-
ga om obegriplighet ställde allt annat i hopplöst skym-
undan. Efter två år, när ställningen började bli alltmer
besvärlig, avgick Margaret Fuller från redaktörsposten,
och Emerson övertog därefter personligen ledningen.
Thoreau blev hans medhjälpare och skötte ibland, när
Emerson var frånvarande på resor och foredragsturnéer,
redaktionen helt på egen hand. Hans egna bidrag blevo
nu talrikare, ty Emerson skattade hans alster betydligt
högre än Margaret Fuller hade gjort. Flera av hans bästa
essayer — A Natural History of Massachusetts, A Winter
Walk och andra — trycktes första gången i The Dial.
Dessutom bidrog han flitigt med poem, — alltid väl ge-
nomtänkta, fulla av »ämne» och hög symbolik, senten-
tiösa och underfundiga, i tanke och uttryck ofta påmin-
nande om de engelska sextonhundratalslyrikerna —
Cowley, Donne, Herbert, Quarles och andra, i vilkas verk
han var djupt bevandrad och som han älskade att citera
och låna motton från. Han kallade sig själv hällre poet
än filosof, — kanske av blygsamhet, emedan han med
filosofer menade gestalter av heroisk höghet, mänsklig-
hetens mytiska uppfostrare, samt snarare med denna be-
nämning åsyftade Indiens och Persiens gamla siare och
lagstiftare, kung Salomo och Greklands sju visa, än nit-
tonhundratalets vetenskapliga statstjänstemän i katedrar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
