Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bostad, kläder och uppehälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
förbruka en lånad eller stulen timma, som edra fordrings-
ägare gå förlustiga. Det är mycket tydligt för mig — ty
min syn har skärpts av erfarenheter — att många bland
er leva ett slags lågt kringstrykarliv på de obestämda
gränsmarker, där ni alltid försöka komma in i något
företag och komma bort från en gäld, en gammal histo-
ria, som det gamla folket i Latium kallade æs alienum, en
annans koppar, emedan några av deras mynt voro av den
metallen. Och ni leva, och ni dö, och ni begravas, —
ständigt av detta »en annans koppar», — i det ni alltid
lova att betala, lova att betala, i morgon, — och dö in-
solventa i dag; sökande framgång och görande reklam
på Gud vete hur många sätt, endast undvikande dem,
som rendera straffarbete : genom lögner, smicker och
röstskoj, genom att krypa in i ett nötskal av hövlighet,
eller genom att flyta ut i en atmosfär av tunn och dim-
mig storslagenhet, bara för att övertala er granne att låta
er göra hans skor eller hans hatt eller hans vagn eller
importera hans specerier; varigenom ni göra er själva
eländiga och sjuka under ert jäkt att spara samman till
ohälsans dagar, — att spara samman något i en gammal
kista eller i en strumpa bak tapeten eller, säkrast av
allt, i en bankbyggnad av tegel, — var som helst, mycket
eller litet, det gör detsamma.
Ofta förvånar det mig, att vi kunna vara tillräckligt
lättsinniga att ha tankar till övers för den grova men i
viss mån främmande sorts träldom, som kallas negersla-
veri; det finns ju så många andra starka och sluga mak-
ter som förslava både nord och söder. Det är hårt att
ha en uppsyningsman i södern över sig; det är värre att
ha en här i norden; men värst av allt är det att vara sin
egen själs slavdrivare. Man talar om det gudomliga i
människan! Se på formannen, som färdas till markna-
den; rör sig något gudomligt inom honom? Hans
högsta plikt, — det är att fodra och vattna sina ök.
Vad är hans öde för honom jämfört med skeppsfrakter
och marknadspris? ’Är han inte kusk hos en, vars eviga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
