Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bostad, kläder och uppehälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
ulan att någonsin utarma sig själva och utan att be-
kymra sig om några principer för sitt liv, — om det nu
verkligen finns några sådana, vilket man helst vill tro;
inte heller predikar jag för dem, som finna sin upp-
muntran och eggelse just i tingens nuvarande tillstånd
och tala om det med älskares beundran och entusiasm,
— och i viss mån räknar jag även mig själv till dessa;
jag talar inte till dem, som ha sin givna sysselsättning
klar framför sig, likgiltigt i vilka omständigheter för
övrigt och om de veta om det eller ej; utan jag vänder
mig framför allt till de talrika missnöjda, som maktlöst
beklaga sig över sin tids och sitt ödes hårdhet, när de
i själva verket vore i stånd att själva förbättra sin lott.
Det finns många som klaga högljuddast och otröstligast
av alla, emedan de som de säga uppfylla sin plikt. Jag
tänker även på sådana, som till synes äro förmögna, men
i själva verket de fattigaste av alla, nämligen de som ha
samlat skrot och skräp och inte veta hur de skola an-
vända det eller bli kvitt det och sålunda blott ha smitt
sina egna gyllne fjättrar.
Om jag skulle försöka berätta, hur jag strävat att leva
mitt liv under många år, skulle det troligen förvåna dem
bland mina läsare som på förhand äro något bekanta
med mitt liv; och det skulle alldeles säkert förvåna dem
som inte känna till något om mig. Jag skall endast an-
tyda några av de strävanden jag hängivit mig åt.
I varje väderlek, under varje timma dag och natt, har
jag velat fördjupa och gripa ögonblicket, — ja, skära ett
märke i min käpp vid fångsten av detsamma; jag har
strävat att känna mig stå på den linje, där två evigheter
mötas, det förflutna och det kommande, och att gå på
tå längs den linjen. Förlåt mig några dunkelheter, ty det
finns flera mysterier i mitt fack än i de flesta andras;
och ehuru de icke beslöjas frivilligt, äro de likväl oskilj-
aktiga från ämnets egen natur. Jag ville gärna säga allt
jag vet om saken och aldrig sätta »Tillträde förbjudet»
på min port.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
