Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bostad, kläder och uppehälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
också. Endast de som gå till soiréer och möten på råd-
huset måste ha nya rockar, rockar vilka kunna ombytas
lika ofta som personligheten som använder dem. Men
om min tröja och mina byxor, min hatt och mina skor
äro bra nog att tillbedja Gud i, äro de tillräckligt bra;
eller förhåller det sig kanske inte så? Vem behöll nå-
gonsin sin gamla rock, tills den var bokstavligen utsliten,
— så att det inte var en akt av välgörenhet att skänka
den till en fattig pojke, för att sedan han kanske i sin
tur skulle skänka den till någon ännu fattigare, eller
skola vi i stället säga rikare, som kunde reda sig med
mindre? Jag säger, se upp med sådana sysselsättningar
som fordra nya kläder i stället för en ny bärare av klä-
der. Om inte personligheten förnyas, hur kunna då de
nya kläderna göras passande? Om du står i begrepp att
gripa dig an med något nytt, gör det i dina gamla klä-
der! Vad alla människor söka är inte bara något att för-
sörja sig med; de längta efter att verkligen göra något
och att verkligen vara något. Kanske borde vi aldrig
skaffa oss en ny kostym, även om den gamla är än så
söndrig och fläckig, förrän vi hava handlat så och ut-
vecklat oss så, att vi känna oss som en ny människa i
den gamla, så att ett kvarblivande i den skulle vara som
nytt vin i gamla läglar. Den tid då vi rugga och byta
dräkt skulle innebära en kris i vårt liv, liksom den gör
för fåglarna. Lommen drar sig tillbaka till ensamma
skogssjöar för att byta sina fjädrar där. På samma sätt
gör ormen sig av med sitt skinn och larven med sitt
maskliknande hölje genom en inre möda och utveckling;
ty kläder äro endast vårt yttersta skal, som livet smetat
kring oss. Betrakta vi dem inte på detta sätt, skola vi
befinnas segla under falsk flagg och slutligen synas otill-
fredsställande inför oss själva samt även inför mänsklig-
heten.
Vi ta på plagg efter plagg, som om vi tillväxte likt
vissa växtarter genom varviga tillägg på yttersidan. Våra
yttersta plagg, ofta tunna och utstofferade, utgöra vår yt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
