Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bostad, kläder och uppehälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
tersta bark eller överhud, äro icke väsentliga för vårt
liv och kunna tagas av här och var utan menliga följder;
våra tjockare plagg, som vi ständigt bära, utgöra vår
näver; men våra skjortor äro själva hjärtbarken och
kunna icke avtagas utan att individen går under som
ett ringat träd. Jag förmodar att alla raser åtminstone
under vissa årstider använda någon motsvarighet till
skjortan. Det är önskvärt, att envar har så enkel dräkt,
att han kan klä på sig även i mörker, — liksom att han i
varje hänseende lever så samlad och beredd, att han om
fienden överrumplar staden, är i stånd att efter den
gamle filosofens1 föredöme promenera iväg genom por-
ten tomhänt utan ängslan. Då ett tjockt plagg i all-
mänhet är lika ändamålsenligt som tre tunna, och då
sådant kan anskaffas för pris, som är överkomligt för
envar, finns väl ingen så fattig, att han inte för sina
händers arbete kan skaffa sig en omgång kläder, till-
räckligt goda för att förnuftiga människor skola visa
honom aktning.
1 Bias av Priene, en av Greklands sju vise, vars tänke-
språk lydde: »Allt jag äger bär jag på mig».
När jag beställer ett plagg av viss form, säger min
skräddare allvarligt: »Man gör dem inte på detta sätt
nu», med ett tonfall som om han refererade till ett oper-
sonligt öde, och jag finner det förenat med besvär att få
vad jag önskar, helt enkelt emedan han vägrar att ta en
så hänsynslös beställning på allvar. När jag hör detta
orakelord, försjunker jag i grubbel och upprepar sakta
varje ord för mig själv för att komma underfund med
det till fullo, för att förstå, vad y>mtin» har att göra med
mig, och vilken märkvärdig auktoritet som har rätt att
träda mellan mig och min önskan i en så personlig
fråga; slutligen känner jag mig böjd att svara honom
lika mysteriöst: »Det är sant, man gjorde inte så ny-
ligen, men man gör så nu». Vad tjänar det till att han
mäter mig, om han inte mäter min karaktär utan bara
min skulderbredd, som om jag uteslutande vore en hän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
