Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bostad, kläder och uppehälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
och bekvämt än vi nu ha, vilket likväl alla skulle erkänna
vara alldeles för kostsamt för någon att bo i. Skola vi
alltid fortsätta att söka nå mera av dessa ting och inte
stundom lära oss att vara nöjda med mindre? Skall den
respektable medborgaren alltid gravallvarligt fortsätta att
med ord och exempel lära den unge mannen nödvändig-
heten av att anskaffa ett visst antal överflödiga lackskor,
— och paraplyer, — och tomma gästrum för tomma
gäster, innan han dör? Varför kunde inte vårt bohag
vara så enkelt som arabens eller indianens? När jag
frammanar bilden av mänsklighetens visa välgörare,
vilka vi apoteoserat till himlarnas sändebud och gudom-
liga gåvors givare, ser jag icke i min fantasi vare sig nå-
gon tjänstepersonal i deras spår eller några dragarvagnar
med fashionabelt möblemang. Eller skulle jag medge,
— och vore inte det ett liberalt medgivande? — att vårt
bohag finge vara mera invecklat än arabens i samma
proportion som vi i moraliskt och intellektuellt avseende
äro honom överlägsna. För närvarande äro våra hus
fullproppade med bråte; och en god husmor skulle snart
sopa ut större delen på sophögen och därigenom få tid
övrig till bättre morgonarbete. Morgonarbete! Vid Au-
roras rodnad och Memnons sång, vari skulle en män-
niskas morgonarbete i denna värld rätteligen bestå? Jag
hade tre bitar kalksten på mitt bord, men jag blev för-
skräckt då jag fann, att de måste dammas varje dag un-
der det min andes bohag fortfarande var odammat, och
därför kastade jag dem med avsmak ut genom fönstret.
Hur skulle jag då kunna ha ett möblerat hus? Hellre
ville jag sitta i öppen luft, ty intet damm samlas på grä-
set, utom där människan brutit mark.
Det är de lyxhungriga och omåttliga, som föreskriva
de modets lagar, vilka massan så ivrigt söker efterleva.
Den resande, som tar in på de så kallade bästa hotellen,
märker snart detta, ty publikanerna därstädes ta honom
strax för en Sardanapal, och om han överlämnade sig åt
deras ömma omsorger, skulle han snart bli fullständigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
