Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bostad, kläder och uppehälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
är väl med åkerkulturen, samt att vi ännu måste skära
vårt andliga bröd i mycket tunnare skivor än våra för-
fäder skuro sitt vetebröd. Jag menar inte, att ornament
inom arkitekturen skola försummas ens under de torfti-
gaste perioder; men låt oss först belägga våra hus med
skönhet, där de komma i kontakt med vårt liv, såsom
musslans skal, och låt oss inte smeta på för tjockt över-
allt. Men ack, jag har varit i tillfälle att bese insidorna
av ett par av dem, och jag vet vad de äro belagda med.
Ehuru vi inte äro mer degenererade, än att vi skulle
kunna leva i en grotta eller en wigwam samt gå klädda
i skinn, är det säkerligen bättre att dra nytta av de dyr-
köpta fördelar, som mänsklighetens uppfinningsförmåga
och flit erbjuder oss. I en trakt som denna är det lät-
tare att komma över bräder och läkt, murbruk och tegel
än att få tag på lämpliga grottor eller hela trädstammar
eller god bark i tillräckliga mängder eller till och med
användbar lera och flata stenar. Jag talar med sakkun-
skap om detta, emedan jag gjort mig förtrogen med äm-
net både teoretiskt och praktiskt. Med litet mera klyf-
tighet skulle vi kunna utnyttja dessa råmaterial så att vi
bleve rikare än de rikaste nu äro, och vi skulle så kunna
göra vår civilisation till en välsignelse. Den kultiverade
människan är en vilde med litet ökad erfarenhet och om-
dömesförmåga. Men jag skall nu övergå till beskrivnin-
gen av mitt eget experiment.
En dag mot slutet av mars 1845 lånade jag en yxa och
gav mig åstad till skogarna runt en skogsdamm, kallad
Walden Pond, där jag hade beslutat att uppföra mitt hus;
där började jag genast hugga ned några spirraka unga
vitfuror till timmer. Det är svårt att börja utan att låna,
men kanske det bästa tillvägagångssättet just består i att
man låter sin nästa få deltaga i intresset för ens företag.
När ägaren till yxan lossade sitt grepp om den, sade han
att den var som hans ögonsten; men jag återlämnade den
i hans hand ännu vassare än jag mottagit den. Det var
en tilldragande backsluttning jag arbetade på, täckt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
