Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bostad, kläder och uppehälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
tallskog, genom vilken jag kunde skymta dammen, och
med ett litet öppet fält i skogen, där furuplantor och hic-
korybuskar sköto upp. Isen pä dammen hade ännu inte
töat bort, ehuru där syntes några öppna vakar; isskorpan
var överallt mörkfärgad och genomdränkt av vatten.
Några flagor av snö föllo under dagens lopp; men mesta-
dels, när jag gick längs järnvägslinjen på väg hem,
sträcktes dess gula sandvallar obrutet glimmande i den
disiga luften, skenorna lyste i vårljuset, och jag hörde att
lärkan och andra fåglar redan hade anlänt för att börja
ett nytt år tillsammans med oss. Det var angenäma vår-
dagar, under vilka människans misslynthet töade bort i
kapp med tjälen, och det liv som legat i dvala började
sträcka på sig. En dag, när min yxa halkat av skaftet
och jag täljt en hickorygren såsom kil samt drivit in den
med en sten och ställt alltsammans i ett töhål vid stran-
den, för att vattnet skulle komma träet att svälla, såg
jag en randig snok ringla ut i vattnet och bli liggande på
bottnen, tydligen utan obehag, så länge jag stannade där,
mera än en kvarts timma, — kanske emedan han ännu
inte vaknat fullständigt från vinterns dvaltillstånd. Det
kom mig att tänka på, att det är på grund av samma or-
sak, som människor förbli i sitt nuvarande låga och pri-
mitiva tillstånd; om de kände inflytandet från vårarnas
vår väcka dem, skulle de nödvändigtvis höja sig till ett
liv i högre och renare luft. Tidigare hade jag längs sti-
gen under frostiga morgnar sett ormar med en del av
kroppen ännu frusen och stel, väntande att solen skulle
töa upp dem. Den förste april föll regn, och isen smälte
undan; och under förmiddagen, som var mycket dimmig,
hörde jag en ensam grågås irra omkring över dammen
och kackla övergivet, såsom en dimmans ande.
Så höll jag på några dagar med att fälla och yxa till
timmer, jämte läkt och rundvirke, allt med min smala
yxa; jag hade just inte många djupsinniga tankar, möj-
liga att meddela, utan sjöng för mig själv:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
