- Project Runeberg -  Skogsliv vid Walden /
101

(1924) [MARC] [MARC] Author: Henry David Thoreau Translator: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bostad, kläder och uppehälle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

följa honom. Jag kan inte annat än känna medömkan,
när jag hör någon kraftig, välfuntad man, tillsynes obe-
roende, fullt omgjordad och redo, grubbla över sitt hus-
geråd, vare sig det är försäkrat eller ej. — »Var i all
världen skall jag göra av med mina möbler?» — Min
livliga fjäril befinnes då plötsligt sitta fast i en spindels
nät. Till och med personer som under en lång tid före-
falla vara utan sådan egendom, skola vid närmare efter-
forskning visa sig ha en hel del undanstuvat i någon an-
nans uthus. Våra dagars England står för mig som en
äldre gentleman, som reser med stort bagage, småsaker
som han samlat under lång tid och inte har mod att
bränna, — stor koffert, mindre koffert, handkoffert och
väska. Kasta bort åtminstone de tre första! Det skulle
nuförtiden överstiga även en frisk mans krafter att ta sin
säng och gå, och mitt råd till en sjuk skulle säkert bli att
släppa sin säng och springa. När jag mött någon in-
vandrare, vacklande under det jättelika knyte, som inne-
höll hans egendom, — vilket tog sig ut som en fruktans-
värd svulst som vuxit ut från nackgropen i halsen, — då
har jag alltid ömkat honom, inte emedan detta var allt
han ägde, utan emedan han verkligen hade allt detta att
släpa på. Om jag tvunget skall släpa på den fälla, jag
fastnat i, skall jag i varje fall se efter att den är av det
lättare slaget, som inte helt klipper av mig benet. Men
det vore kanske förståndigast att aldrig komma sin fot i
någon.
I förbigående vill jag nämna, att jag inte hade några
kostnader för fönstergardiner, ty jag har inga andra be-
skådare än sol och måne, och dem är jag villig att låta
titta in efter behag. Månen kan inte finna någon mjölk
att surna eller något kött att skämma hos mig; inte heller
kan solen skada mitt möbeltyg eller bleka min matta; och
även om jag stundom finner honom vara en väl varm
vän, anser jag det då bättre att krypa bakom någon gar-
din som naturen tillhandahåller än att öka husinrednin-
gen med ett enda nytt förvärv. En dam erbjöd mig en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Jan 11 16:02:19 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/walden/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free