Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Var jag levde och vad jag levde för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
den på mina skuldror, — jag har aldrig hört nämnas
vad han fick i ersättning därför, — och att göra alla
dessa ting, vilka inte hade annat motiv eller annan ur-
säkt än att jag ville betala för den ostörda besittningen;
ty ja8 visste från början att denna plats skulle ge över-
flöd av det slags skörd jag önskade, om jag endast kunde
få råd att låta allt ligga i fred. Men det hela slutade på
det sätt jag nämnt.
Allt vad jag sålunda är i stånd att säga beträffande
lantbruk i större skala (en trädgård har jag alltid skött)
är att jag haft mitt utsäde redo. Många påstå att utsäde
förbättras med tiden. Jag tvivlar inte på, att tiden kan
skilja på det goda och det dåliga; och när jag till slut
skall börja så och plantera, är det mindre sannolikt att
jag skall bli besviken. Men till envar av mina medmän-
niskor ville jag säga : Lev fri så länge som möjligt, innan
du låter deportera dig. Det är föga skillnad mellan att
dömas till en farm eller till ett fängelse.
Gamle Cato, vars »De Re Rustica» är min handbok i
lantbruk, säger så här, — och den enda översättning jag
förut sett, förvandlar hans mening till rent nonsens: —
»När du tänker på att skaffa dig en lantgård, skall du
gå till verket så, att du inte köper för hastigt och inte
lämnar någon möda ospard att noga se dig för; tro inte
att det är nog att en enda gång granska ägorna. Ju
oftare du går dit, dess bättre skall du bli till freds, om
stället är bra.» Jag tror inte att jag skall köpa förhastat
utan i stället gå omkring och granska så länge jag lever,
samt låta begrava mig där först, för att sålunda stället
skall passa mig så mycket bättre i längden.
Det jag nu håller på med, var mitt nästa försök i den
vägen; och detta tänker jag beskriva mera ingående, var-
vid jag för bekvämlighetens skull slår samman två år till
ett. Som jag sagt, tänker jag ingalunda avfatta något
»Ode i Nedstämdhet»1 utan i stället skrodera så obe-
1 Ode in Dejection — ett berömt poem av Coleridge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
