Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Var jag levde och vad jag levde för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kymrat som en tupp på hönshustaket en vacker morgon.
— om inte för annat så för att väcka grannarna.
När jag först på allvar började bo i skogen, det vill
säga när jag även började tillbringa nätterna i min hyd-
da, vilket jag av en tillfällighet började med just på Fri-
hetsdagen den 4 juli 1845, var huset ännu inte i färdigt
skick för vintern utan utgjorde endast ett skydd mot
regn, med oklädda väggar och utan eldstad; väggarna
hestodo av begagnade, blekta bräder med sprickor här
och där, vilket gjorde rummet rätt svalt nattetid. De
upprätta sidostolparna, vita och fyrkantshuggna, samt
den nyförfärdigade dörren och de nya fönsterramarna
gåvo rummet ett rent och luftigt utseende, särskilt på
morgonen när timret var dränkt av dagg, så att jag till
och med inbillade mig, att någon sötluktande kåda skulle
slippra fram i middagsvärmen. För min fantasi behöll
rummet under hela dagen något av denna morgonklarhet
och påminde mig om en viss hydda i bergen, som jag
besökt föregående år, — en luftig, enkelt hopfogad bo-
ning, lämplig att härbärgera en gud stadd på vandring
och över vars golv en gudinna kunde låtit sin mantel
släpa. När nu vindarna ströko över mitt hus, voro de
sådana som gå fram över bergens sluttningar, bärande
med sig endast de högsta fragment, endast de himmelska
beståndsdelarna, av jordens musik. Morgonvinden blåser
alltid, skapelsens höga sång vet ej av avbrott, men få
öron höra. Jordens fria yttersida är så god som Olym-
pen överallt.
Den enda viloplats jag tidigare ägt, om jag undantar
en båt, var ett tält som jag då och då använde under
sommarvandringar, och det ligger fortfarande hoprullat
på min vind; båten har däremot, efter att ha gått från
hand till hand, drivit bort på tidens ström. När jag nu
fått detta mer hållbara skjul, hade jag tydligen gjort nå-
got framsteg mot att finna mig till rätta i livet. Denna
enkelt utstyrda stomme var som en kristallisation runt
mig, som återverkade på byggaren. Det hade något av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
