Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Var jag levde och vad jag levde för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av Aurora som någonsin grekerna. Jag steg upp tidigt
och badade i dammen; det var en religiös ceremoni och en
av de bästa handlingar jag någonsin utfört. Man säger,
att följande skrift fanns ingraverad på en kinesisk
kejsares badkar: »Förnya dig själv varje dag; gör det åter
och åter och ständigt på nytt!» Det kan jag förstå.
Morgonen återkallar de heroiska åldrarna. Jag var lika
känslig för den svaga tonen från en moskito, som företog
en osynlig tur genom rummet i gryningen, när jag satt
med dörr och fönster öppna, som jag någonsin kunde
blivit för någon ryktets skarpa trumpet. Det var Home-
ros’ gravsång, — en luftens Iliad och Odyssé,
besjungande dess egen hjältevrede och långa irrfärder. Det fanns
något kosmiskt i detta ljud; en stående kungörelse,
eftertryck förbjudet, om världens evigt varande rikedom och
överflöd. Morgonen, dagens minnesvärdaste stund, är
återväckelsens timma. Då finns det minst sömnighet i
oss; och under åtminstone en timmas tid är inom oss
något vaket, som sover hela återstoden av dygnet. Föga
ha vi att vänta av den nya dag, om den rätteligen kan
kallas dag, till vilken vi inte väckas av vår genius utan
av någon tjänares mekaniska mummel, — till vilken vi
inte väckas av vår egen nyförvärvade kraft och inre
strävan, som liksom åtföljes av vibrationer från hög musik,
istället för fabrikernas visslor, — till ett högre liv än det
vi somnade från, så att även mörkret burit frukt och
visat sig vara nyttigt, ej mindre än ljuset. Den person, som
inte är övertygad, att dagen rymmer en ännu tidigare och
renare timma än någon han hittills vanhelgat, har
förtvivlat beträffande livet och följer en mörknande och
nedåtsluttande väg. Efter att hans materiella liv delvis
legat försjunket i dvala, vaknar hans själ förstärkt var
dag, och hans genius försöker på nytt förverkliga ett
ädlare liv. Jag skulle tro att alla värdefulla händelser ha
sitt upphov från någon morgonstund. Vedaböckerna
säga: »Alla kunskapsbrunnar kvälla om morgnarna»
Poesi och konst samt alla mänsklighetens ädlaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
