Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Var jag levde och vad jag levde för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
Ehuru utsikten från min stugdörr var ännu mer in-
skränkt, kände jag mig inte på minsta sätt lida brist på
utrymme. Där fanns betesmark nog för min fantasi. Den
låga platå med ekbuskar, som avslutade motsatta stran-
dens stigning, sträcktes åstad mot västerns prärier och
Tartariets stäpper med gott utrymme för alla kringströ-
vande stammar. »Inga äro lyckliga i denna värld utom
de varelser, som fritt kunna njuta av obegränsade hori-
sonter», sade Damodara, när hans hjordar behövde nya
och vidsträcktare betesmarker.
Både tid och rum hade förändrats för mig, och jag
levde närmre de delar av universum och de skeden i
historien, som alltid mest hade lockat mig. Jag levde så
fjärran som i någon himlatrakt vilken astronomerna be-
trakta nattetid. Vi bruka föreställa oss underbara och
fridfulla rymder i något avlägset och mera himmelskt
hörn av universum, bakom stjärnbilden Cassiopeia, fjär-
ran från buller och oro. Jag fann, att mitt hus verkligen
var beläget i en sådan undangömd, evigt ny och obesmit-
tad del av universum. Om det verkligen var mödan lönt
att flytta till dessa nejder i närheten av Plejaderna och
Hyaderna, till Aldebaran eller Altair, då befann jag mig
nu redan där, eller på ett liknande avstånd från det liv
jag lämnat bakom mig, — skymtande för min närmaste
granne bara som en punkt eller ett blänk, sedd av honom
endast i månlösa nätter. Sådan var den trakt av skapelsen,
där jag slagit mig ned som squatter.
En herde fanns i fjärran tid,
vars ande högre trängt
än till de kullar, där hans hjord
åt honom näring skänkt.
Vad skulle vi anse om en herdes liv, ifall hans flock gick
på bete högre upp än hans tankar?
Var morgon bar fram till mig en vänlig maning att
göra mitt liv så enkelt, och jag kan säga oskyldigt, som
Naturens eget. Jag har alltid varit en lika ivrig dyrkare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
