Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Var jag levde och vad jag levde för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
Jag flyttade till skogarna för att kunna leva överlagt,
för att endast befatta mig med livets innersta och san-
naste beståndsdelar och se vad jag kunde lära därav, så
att jag i min dödsstund skulle slippa att göra den upp-
täckten, att jag aldrig hade levat. Jag önskade inte leva
den tillvaro, som inte är något verkligt liv och som kos-
tar så mycket; inte heller ville jag hänge mig åt resig-
nation, om det inte visade sig vara alldeles nödvändigt.
Jag önskade leva djupt och suga livets märg, att strängt
som en spartansk krigare driva allt på flykten, som
inte verkligen var livet själv, att tvinga in livet i ett
hörn och beröva det allt som inte ursprungligen till-
hört det, och om det då visade sig föraktligt verkligen
komma under fund med hela dess lumpenhet och om-
tala den för hela världen; eller, om det tvärtom visade
sig vara sublimt, få en egen erfarenhet av detta och ge
en sann skildring därav vid min nästa vandring till män-
niskorna. Ty det förefaller mig att de flesta människor
leva i en märkvärdig ovisshet om livet, huruvida det är
av Gud eller av djävulen, och de ha något för hastigt kom-
mit till den slutsatsen, att människans ändamål är att
prisa Gud och ha sin glädje i honom för alltid.
Ännu leva vi lågt, som myror; likväl vet fabeln för-
tälja, att det redan är ganska länge sedan vi förvandlades
till människor; vi kämpa med tranor liksom pygméerna:
det är misstag på misstag och lapp på lapp, och våra
bästa dygder ha endast sitt existensberättigande på grund
av en härskande moralisk lumpenhet, som är överflödig
och möjlig att avskaffa. Vårt liv nöts bort bland detal-
jer. En hederlig man behöver knappt räkna längre än
till tio; i nödfall kan han ta sina tår till hjälp och räkna
till tjugo; resten är överflöd. Enkelhet, enkelhet fram-
för allt! Jag upprepar, låten edra handlingar vara som
två och tre, inte som hundra och tusen; räkna i halva
dussin i stället för i miljoner, och för edra räkenskaper
på tumnageln! I denna civilisationens stampande sjö
hota så många moln och stormar och sandbankar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
