Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Var jag levde och vad jag levde för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
förblivande och absolut tillvaro, — att våra små bekym-
mer och våra små förluster endast äro en verklighetens
skugga. Ty verkligheten är alltid upplyftande och
sublim. Genom att halvt sluta ögonen och dåsa samt
nöja sig med att underhållas med skuggbilder, lyckas
människor grunda och befrämja sitt liv av dagliga vanor
i samma spår överallt, och likväl bygges allt detta på
fullkomligt inbillade grundvalar. Barn, som leka livet,
uppfatta dess verkliga lagar och sammanhang klarare än
de vuxna, som inte ha levt det på rätt sätt och som blivit
visa genom erfarenhet, det vill säga genom misslyckande.
Jag har läst i en hinduisk bok: »Det fanns en gång en
konungason, som i sin barndom utstötts från sin stad;
han uppfostrades av en skogsman, och när han nått
vuxen ålder, trodde han sig tillhöra den barbariska stam,
hos vilken han levat så länge. Men en av hans faders
rådgivare upptäckte honom och berättade vem han var,
och sålunda skingrades hans misstag och han insåg, att
han var en prins. På samma sätt», fortsätter den indiske
filosofen, »misstager sig själen på sig själv på grund av
de omgivningar, vari den här dväljes, till dess sanningen
förklaras för den av någon helig läromästare; då förstår
den, att den är Brahm.» — Det står klart för mig att vi,
Nya Englands invånare, leva ett sådant uselt liv, emedan
vår syn inte räcker längre än till tingens yta. Vi tro att
det är, som endast ser ut att vara. Människor sätta värde
på sanning, när den är avlägsen, i utkanter av universum,
bortom den fjärmaste bland stjärnor, före Adam
eller efter den sista människan. I evigheten finns också
verkligen något sant och sublimt. Men alla dessa tider
och platser och händelser finnas nu och här. Gud själv
står på sin höjdpunkt i detta ögonblick och skall aldrig
bli mer gudomlig än nu under alla åldrars fortgång. Och
vi kunna endast bli satta i stånd att förstå vad som är
ädelt och upphöjt genom att oavbrutet söka se det upp-
höjda i den verklighet, som vi nu ha nära oss. Universum
anpassar sig alltid lydigt efter vår uppfattning; vare sig
9 — Skogsliv vid Walden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
